Teater. Mina personliga minnen från kulturlivet som barn är inte det mest euforiska och upplyftande jag upplevde. Teater för mig var dammiga loger med kläder som luktade gammalt och skådespelare som spelade någon annan än den de själva är. Jag liksom kände en slags ödslighet i mötet med kulturen.

Det finns förstås olika anledningar till det och jag har under årens lopp analyserat och funderat på varför det kändes som det kändes i min barndom.

Idag är jag 41 år och går inte alltför ofta på teatern men jag tycker det är fantastiskt när jag prioriterar och väljer att besöka kulturlivet.

Häromkvällen gick jag på monologen "Sin ensamma kropp"  av Elsie Johansson, kvinnan från det lilla samhället i Uppland, Vendel, med Vanja Blomkvist som Maliss Parre Jansson. Monolog, det är något speciellt det. Tänk vilken förmån att få genomföra en monolog och fånga en stor publik under 75 minuter.

"Sin ensamma kropp" handlar om en äldre kvinnas singelliv, hennes behov av fysisk närhet och sexuell tillfredsställelse. Som åskådare dras jag med in i Maliss funderingar, tankar, minnen från ungdomen och livet, skulden, skammen och ångesten från vad livet gett.

Tänk vad viktig teatern är. Idag är jag oerhört angelägen om att våra barn och unga i vårt samhälle får chans att se mycket teater i sin uppväxt. Teatern fungerar som en spegel av samhället. "Sin ensamma kropp" gestaltar en kvinnas val i livet som inte blev som hon önskade just nu, idag år 2010. Unga som äldre kan se denna gestaltning och få tankeställare till sina egna val i livet.

Barn och unga idag kämpar allt som ofta med sin egen bild av vem de tror att de är. Självkänsla som gäckar tankar till att säga "jag är ensam om den självbild jag har av mig, om de funderingar om vad som är rätt och fel, att framtiden kan kännas hopplös och svår".

Att då få möta mig själv i teaterns värld. Att få möjlighet att se någon gestala exakt de funderingar, tankar, den ångest som passerar i mitt liv, gör att jag kan acceptera att det är fler som känner lika, att det är en del av livet och att det finns människor runtomkring som kan lyssna på mina tankar.

Kultur är andlig, konstnärlig odling. Jag tror att vi behöver odla kultur i vårt samhälle än mer. Idag är vi där det inre får mindre plats till förmån för all media, information och erbjudande av yttre uppleveler.

Du och jag är viktiga i den gemenskap vi befinner oss i. Att dela det inre med våra barn, ungdomar, våra vänner och grannar. Att lyssna på dem. Tillåt det inre tala i den gemenskap du befinner dig i. Bjud med någon på teater, en monolog, som t.ex. "Sin ensamma kropp". Du och jag är förändringen till det vi vill ska ske.

Nu är det verkligen valtider och det är dags att blogga :) . Jag inleder med några aktuella frågor som vi Kristdemokrater lyfter i vår kommun. Det är härligt med valtider. Jag träffar så många människor som är engagerade i samhällsfrågor och vissa vill gärna ifrågasätta oss politiker som inte gör det och gör det som t.ex. minskar nedskräpning, skapar förnyelsebar energi mm mm. Det viktigaste är att vi börjar med oss själva. Hur kan jag bidra till ett medmänskligt samhälle? Vad kan jag göra för miljön, vad kan jag göra för att hjälpa någon som jag kan hjälpa?

Kristdemokraterna vill införa en civilkuragelag som innebär att människor har en lagstadgad skyldighet att hjälpa nödställda personer.

..rapporter, ansökningar, debattartiklar, insändare, motioner, interpellationer, på facebook och självklart i bloggen, det är inte alltid enkelt inte.. 

Att skriva är inte svårt, det som är svårt är att publicera, skicka iväg och godkännas. 

Som politiker skall det skrivande ordet ligga högt i topp och producerande av intressanta inlägg, insändare mm skall ligga på en lagom kontinuerlig nivå. 

Det enklaste av det skrivna ordet är för tillfället min blogg och så har det inte alltid varit. 

Tänk, för ett år sedan. Jag hade planer på att starta en blogg men funderade vad jag skulle fylla den med. Kom liksom aldrig igång. Började skriva i worddokument för att sedan se om jag kunde publicera mina tankar.  

Bit för bit arbetar jag mig igenom höga krav och prestation till att landa i mig själv. Lita på att det jag vill säga är något jag ärligt kan stå för. 

Jag ska skriva mer. Jag har ett mål att mer aktivt delta i det skrivna ordet under resterande år 2009 och vidare under år 2010. 

Känner förväntan om vad som komma skall.. Kan man känna så för det jag själv kommer att producera..?   

Denna semester har hittills känts otroligt låång. Jag har haft två veckors semester och det känns som mycket längre. Ja, och det är ju inte så dåligt det inte..

Kommer ihåg den fredagseftermiddag jag åkte hem från jobbet vid halvfem-tiden. Hela veckan hade regnet öst ner och det var mulet under fredagen fram till eftermiddagen. Solen började skina och fredagskvällen bjöd på myssommarkväll.

Trädgården har varit i fokus under semestern. Gräsmattan har rensats från ogräs, toppats med toppdressing och reparerats med gräsfrön.

Därefter har det varit Öregrund som hägrats, där vi har ett fritidshus. Två dagar med grannarna - mycket trevligt och mysigt. Därefter hemfärd för att fylla släpkärran med byggmaterial.

 Pingo förbereder Arkität..

Pingo och jag tillbringade två dygn, helt ensamma i  denna fridfulla miljö. Vi arbetade hårt från morgon till kväll med badrum, fog och målning med avbrott för lite mat, kaffe och bad i havet. HELT underbart, kan man säga..

Hem igen. Det bästa med att ha varit i Öregrund där ingen dusch och rinnande vatten finns, är att komma hem till det bekvämliga hemmet i Bomhus.

Nu är det trädgårdsarbete som åter igen hägrar i Bomhus samt umgänge med vänner. Därefter återigen Öregrund. Denna gång bara vara.

Ja, inte vet jag, men att det känns som att jag haft semester bra mycket längre än två veckor och varför det känns så, har jag ingen aning om. Det jag vet är att jag fortfarande har två veckor kvar och många vänner och platser att besöka innan arbetet börjar igen.

Det känns bra.  =D

Gjorde en quiz på Facebook alldeles nu. Quizen skulle tala om vilken egenskap jag är. Svaret blev "Styrka".

Nej, tänkte jag. Jag är inte stark, det blev fel svar. Men så läste jag texten till egenskapen och kände faktiskt igen mig.

Där står att jag går med huvudet högt och att jag råkar ut för läxor i livet som jag tar mig igenom. Det stämmer!

Livet innehåller mycket läxor. Jag vet att jag råkar ut för dem titt som tätt. Ibland kommer läxorna tätt, tätt och jag kan meddela att då är inte livet lätt, lätt.. Vid dessa tillfällen är jag verkligen inte stark.

Min egen analys till att jag råkar ut för läxor är den pilbåge jag äger (metaforiskt).

Jag gillar utmaningar. Jag älskar när det händer omkring mig. Jag älskar att göra galna saker, emellanåt. Ja, jag vill verkligen spänna bågen, jag vill skjuta iväg pilen och se den träffa målet.

Att våga spänna bågen ger tillfället till att nå målet. Att det resulterar i att jag får läxor ger ju erfarenhet till livet och jag växer som människa.

Det är jobbigt ibland men också otroligt tillfredställande och livfullt.

Mitt livs måtto är och kommer därför att vara:

"Bättre att spänna bågen än inte spänna den alls". 

Oj, oj, oj. Vad fantastiskt roligt att läsa den rubriken på ledarsidan i Arbetarbladet i morse. Den kritiska rösten mot Kristdemokratisk politik ljuder som oftast på ledarsidan. Jenny Wennberg är skribenten.

Idag är hon på vår sida. Det handlar om införselkvoten inom EU samt alkoholskatten. Vi Kristdemokrater vill minska införselkvoten samt höja skatten på den drog som kostar samhället multon med skattepengar. Kostnader i form av både fysisk och psykisk lidande.

En undersökning gjordes på Aftonbladet igår. Vi läsare fick kryssa vår önskan om höjd alkoholskatt eller inte. Vid det tillfälle jag röstade hade drygt 40 000 svenskar röstat och 76% ville absolut inte höja den skatten.

Det skrämmer mig att så många svenskar inte förstår alkhololens verkan i samhället. Alkoholen kostar mycket lidande. Det är, som Wennberg också skriver, "misshandel, våldtäkter, sjukfrånvaro på arbetsplatserna, skadegörelse, trafikolyckor och allsköns misär".

http://arbetarbladet.se/ledare/1.1177629

Även om de svenskar som svarat på frågan om höjd alkoholskatt vet vad gränsen går i deras eget drickande. Att alkoholen förhöjer deras livets njutningar och välmående så kan väl det välmåendet få kosta några slantar mer.

Folkhälsan är i fokus när vi talar om dessa frågor. Det finns mycket att göra på det området. Det viktiga är att arbeta för ett samhälle där alternativet till alkohol ger slagkraft till svenskarnas tillvaro. Ett alternativ som ger ett mervärde i förhållande till en stunds alkohol och ett uppvaknande med tomhet och ångest.

Ensam hemma, det är vad jag är den här veckan. Pingo åker motorcykel på Bergsvägen, Trollstigen i Norge med tre andra killkompisar. Hettande sol och fantastisk utsikt, har jag fått besked om. Pojkarna har följt mostrar, mormor och morfar till stugan i Öregrund.

Jag är hemma, ensam sedan söndags förmiddag. Det är så välförtjänt, Pingos resa i Norge, barnens tillvaro med vår härliga familj i Öregrund och min hemmavarande ensamhet.

Jag har funderat på att göra något på kvällarna då jag nu kan bestämma helt själv, med mig själv, vad göra.

Hittills har jag arbetat och sovit.

Sova, sova, sova, säger kroppen då ensamheten faller in.

Jag tog sovmorgon idag och när jag var hemma vid 18-tiden ikväll tänkte jag att sömn inte behövdes då jag gick upp senare i morse. Men det var precis det jag gjorde, sov drygt två timmar. Sååå skönt.

Nu läser jag rapport om samverkan, i min ensamhet, i lugnet, tystnaden..

Jag är inte orolig att inte somna i god tid innan 24-slaget, det kommer jag att göra. Jag tror jag behöver sömnen just nu och den ska få sitt.

Vilken bra avtrappning på sista arbetsveckan. Jag kommer att ha full energi till nästa vecka då hela familjen har semester, tillsammans.

45 minuter ytterligare ska jag vara vaken. Sedan är det godnatt, sedan arbete, sedan...

Semester i Sverige, då vill vi alla ha sol. Svensk sommar är härligt när solen skiner. När solen är i moln är svensk sommar kallt.

Jag jobbar fortfarande, har ytterligare en vecka kvar innan min semester börjar.

Idag, fredag, var en dag då en del av mina arbetskamrater jobbade sista dagen före semester. Vi fikade tillsammans på förmiddagen och därefter pratade vi och umgicks. Tiden rann iväg och den normala 30 minuters fikarasten blev en timme.

Solen gassade och viljan att gå in och arbeta var långt borta..

En av mina kollegor, som ännu inte har semester sa att "det är verkligen inte tänkt att man ska jobba då solen skiner, då ska man ha semester". Jag håller fullständigt med henne.

Vi har oftast inte så många veckor varmt och soligt väder i Sverige och när det är sanning, ja, då vill vi ha semester!

Träffade en professor från Polen på lunchen. Han har nu varit i Sverige i två veckor och förväntade sig kyligare väder här. Just för att få komma ifrån den heta sommar Polen erbjuder jämfört med Sverige, men ack, otur för honom denna gång. Sverige har bjudit på två riktigt heta veckor.

Nåväl. Jag har ytterligare en vecka kvar att arbeta och vad göra åt det? Det finns att göra och jag är så glad att ha så otroligt bra och underbara kollegor och arbetsplats.

Svensk sommar finns där. Jag har några veckor att se fram emot för att se vad Sverige har att erbjuda.

Snart är det min tur. Jag lever här och nu. Oj, vad det är härligt ändå!